hUbBsAn

Midsommaraftons vind är hård,

båtarna guppa och kränga.

Människorna kämpa med segel och skot,

någon har tappat sin känga.

Midsommaraftons törst är stor,

människorna tjoa och tjimma.

Flaskorna töms en efter en,

någon går in i en dimma.

Midsommardagens morgon är tung,

människorna klaga och ångra.

Avlägsen gårkvällens lycka är,

återstår leda och att städa.

Växthuseffektens effekt är låg,

människorna huttra och frysa.

Fast vi mot midsommar dansen går,

termometern får många att rysa.

Al försökte redan i går,

att våra hjärtan frysa.

Säga vad vi får och inte får,

utan ett tvivel hysa.

Nu man sig frågan ställa får,

åt vem man egentligen ska fnysa?

Men bara några år nu går,

sanningens lampa ska lysa.

av Tomas